när det gäller hatet så är det jag får höra oftast något liknande ''emo'', ''cuttare'', ''attentionwhore'', ''gå och dö ist för å söka uppmärksamhet ingen vill ge dig'', ''du är hopplös som tror du kan skära dig från problem'', ''skaffa en psykolog förihelvete'' osv osv.. och när det gäller rykterna så går det massa rykten om att jag är självmordsbenägen osv osv, men jag är INTE självmordsbenägen. men ibland blir det tufft bara, och då orkar jag inget. och bara för att man skär sig behöver inte betyda att man vill dö, för vill man verkligen dö varför ta en kniv och cutta upp armen / benet eller vartfan man nu skär sig när man bara kan gå och dö om man vill det. inte för att ni som vill dö ska dö, alla är värda att leva ett bra liv, missförstå mig inte. och hatet, det är det jobbigaste, det får mig bara att må så dåligt så jag fortsätter skära mig, eller till och med kanske skär mig mer. så tänk på vad ni säger jävla efterblivna respektlösa mongolider där ute! (tillägnat till vissa speciella idioter, som jag tror vet vilka ni är.) och innan jag fortsätter vill jag göra klart för er missbildade att det är MIN kropp & jag gör vad JAG vill med den, om det så är att skära upp min arm, då gör jag det! angår inte er okej? så sluta kommentera och säg till. mitt liv mina beslut och om jag så vill skriva åsne fjärt i pannan å springa runt med det i stan så gör jag det. that's it helt enkelt. MIIITT LIV. fattat de nu? hoppas jag. okej då kan jag fortsätta.

 

Ja du, hur började allting? Mitt självskadebeteende. Är egentligen av värdens mesigaste andledning men berättar ändå. Ni som har läst min blogg innan kanske vet att mitt liv började kaosa efter jag bott på kriscentrum. Och det var nog någon gång då det började. Jag satt hemma en kväll och var inne på datorn som vanligt, och så såg jag en nära vän till mig (nämner inga namn) som hade lagt upp en bild på sin handled, hon hade alltså skärt sig för er efterblivna som inte fattade det. Jag blev skit chokad först och trodde aldrig jag skulle få uppleva någon i min närhet som gör någonting sånt. Jag förstod det inte själv helt enkelt, och sen den dagen började jag kolla runt mer, kunde gå i stan och kolla på folks handleder om dom hade ärr/sår. Och jag insåg själv att det var ganska vanligt med tonåringar/ungdommar vadfan det nu heter som skär sig. Jag tänkte efter ganska länge och förstod fortfarande inte riktigt varför man skulle skada sig själv på något sånt sätt. Jag började må sämre och sämre och tillslut kändes det som att det fanns INGEN utväg, jag fick alltså panik. visste inte vad jag skulle göra eller ta vägen, jag kände mig ensam i världen. så jag satt där med tårar på min kind och skakande i hela kroppen och den klumpen i magen man får när det verkligen känns att ingenting är som det ska. Jag satt ensam på mitt rum, men det kändes som jag stod ensam på jordklotet. Jag gick ut i köket för att hämta en kniv, jag ville testa liksom, se hur det var, om det gjorde ont osv. (självklart gjorde det ont, det blev smärtan jag blev kär i, förklarar det mer sen) Jag skärde ett litet skrapsår typ på min handled, men jag nöjde mig inte. Min sorg hade blivit till aggrission & hat. Jag ville ha fram blod, jag ville lida på något annat sett än inombords för min smärta i bröstet dödade mig sakta inifrån. Jag tog i mer & tillslut hade jag skärt upp min arm.. Och den känslan, går inte att förklara, jag kände mig fri. Kändes som allting bara försvann för en sekund. Det kändes sjukt bra. Jag förstod varför folk gjorde som dom gjorde & jag började ge all min respekt till folks sår & ärr. För att jag vet precis hur det är, hur det känns & precis hur svårt det är att sluta.

 

och det känns hemskt kan jag ju tala om. jag bryr mig inte om något, skolan kan gå åt helvete, för känns som jag kommer inte må bra i framtiden ändå, asså orkar inte ens rabbla upp allt, de spelar ingen roll för det känns som att jag aldrig kommer bli lycklig ändå. men det vet jag att jag kommer bli! och just nu är jag faktiskt jävligt lycklig, eftersom att jag är så jävla kär. och det får mig att faktiskt ORKA BRY MIG OM MIG SJÄLV. så ska ta hand om mig och verkligen kämpa nu för en gångs skull när jag verkligen insett att jag förtjänar ett bra liv. ska ta tag i allting nu, så oavsett vad som händer sen, kan jag ha självkänsla & må bra!