Tänkte erkänna några få grejer nu för er & berätta några privata grejer om hur jag känner.

Kan börja med att säga att nej, jag är inte bitchig eller dryg, jag är blyg som fan, och vågar inte prata med folk jag knappt känner, får inte fram ord bara, det bara är så. Kommer alltid vara blyg och liten det ba är så, jag har inget självförtroende heller så inte så lätt att ändra på det, så kan ni sluta kalla mig dryg. Jag är inte kaxig mot folk, (kanske om det är värsta cat fight elr typ fjortis bråk) men ändå, jag är inte uppkäftig, jag är bara ärlig och har en speciell attityd och enligt många andra en jävligt irriterande röst, och det står jag för. Och om jag ska vara helt ärlig nu, så förstår jag inte hur folk kan vara med mig / umgås med mig, jag menar jag, jag är jag liksom. Jag har alltid varit den blyga tysta och ensamma tjejen, och det kommer vara så, förutom med mina närmsta. Och ja, oavsett hur mycket jag vill prata så går det inte, känner jag inte människor vågar jag inte öppna mig och prata osv, är rädd för att bli sårad och släppa in falska i mitt liv, har gått igenom för mycket för det. Så nu vet ni alla det, så snälla sluta kalla mig dryg, bitchig kaxig osv. För jag är inte sån, jag är bara fett blyg och tyst som fan, okej? Bra tack. Ville bara lasta av mig det, så godnatt för nu ska jag gå och göra varm oboy och sätta mig på balkongen och ta en natt cigg och sen ska jag sova, puss på er! ♥