Hej bloggen, jag har suttit i mitt rum och tänkt ett tag, och det är så många som undrat varför jag inte är i skolan, och det finns faktiskt många andledningar till att jag inte är där, men jag tänkte iaf berätta några nu, saker som ni kanske inte alls visste om eller trodde om mig. För det första har jag jävligt dåligt självförtroende men det vet säkert dom flesta redan om, och det gör ju att jag bryr mig jävligt mycket om mitt utseende, och jag klarar inte av att gå ute / vara i skolan och verkligen veta att jag är ful, eller känna mig ful. Jag pallar inte det och i skolan då så tappar jag koncentrationen, eller så bryter jag ihop, eller så går jag hem. För jag pallar inte trycket, det är jobbigare än vad ni tror att känna sig ful. Och när jag väl känner mig ful, då kommer känslan att jag inte passar in, och då startar det ett jävla socialt spel, jag måste försöka vara som alla andra, och lyckas jag inte får jag panik. Plus dom flesta i min klass har ingen aning om vad jag gått igenom, och dom tror liksom att jag mår bra och har det enkelt, och då måste jag ju liksom vara den glada tjejen osv, även om jag inte är det på insidan, det blir ju liksom jobbigt i längden att spela någon man inte är. Jag börjar seriöst misstänka att jag har något som kallas för social fobi. Jag får panik när jag ska prata med folk jag inte känner eller kanske inte träffat irl förut, vet inte vad jag ska säga och bara tappar orden helt och så är jag blyg på det, det gör liksom inte saken bättre. Och jag hatar att hamna i stora folksamlingar, känner mig bara ensam och liten och borttappad typ. Och tex i skolan är det en hel klass jag ska passa in för, och då får jag bara panik och vet inte vad jag ska säga osv osv. Det är en annan sak att vara i stan tex, där är det proppat med människor, men där känner jag mig inte instängd på samma sätt typ som i tex ett klassrum, då känner man sig tvingad till att prata med alla och försöka vara fin/snygg inför alla osv, det är sjukt jobbigt. Och det är iaf en av anledningarna, en av dom jobbigaste oxå. Sen ligger jag så jävla efter eftersom att jag skolkat i nästan 3 år sammanlagt nu, och det pressar ju oxå på med den första anledningen jag skrev, jag vill ju inte känna mig typ efterbliven eller mindre bra i skolan bara för att jag ligger efter, oavsett om jag nu skulle vara det eller inte så känns det så för mig, och det är sjukt jobbigt. Det är som att allting håller ihop. Sen är jag trött på alla sociala krig med folk hit och dit, orkar inte med all drama och bråk, och det gör att såfort det händer något litet jag bråkar med någon eller något, så pallar jag helt enkelt inte gå dit, det blir för mycket för mig. Och sen har jag ingen ork till att sitta och koncentrera mig på lektionerna, pga av dessa saker och andra andledningar oxå som är lite mer privata som jag inte är riktigt redo att skriva om på bloggen ännu, men det kommer nog snart.. Jag ska ju flytta till ett behandlingshem i Trollhättan i Januari, och då kommer jag få hemskola på hemmet, och då kommer jag ta ikapp mig, och sen är det ändå jullov, så jag ser ingen mening med att pressa mig själv och slita för att gå dit när det ändå är lov snart, så det är lika bra jag skiter i skolan nu, flyttar till hemmet, jobbar upp mig på några få ämnen så gott det går, och sen försöker jag gå tillbaka och ha en normal skolgång när jag flyttar hem igen. Jag börjar små tröttna på att skriva om såhär jobbiga grejer nu, tänker för mycket och gör mig själv deprimerad och det var absolut inte det som var meningen med dehär inlägget! Så jag släpper nog dehär ämnet nu, men kommer antagligen att ta upp det igen! Men vi hörs ikväll eller något för nu är min älskling här snart, puss! ♥